Nils historia

Startsida

Tillbaka

Han emigrerade från Sverige - 20 år gammal - till Norge 21/11 1872 där han sägs ha tagit hyra på en båt och blev sjöman. Familjesägnen säger också att han hade blev rånad i New York och därför inte ville stanna där. Han tog istället åter hyra på en båt och for mot Australien där han troligen anlände 1876-1877.
Det vet vi eftersom han i brev hem till gamla landet har skrivit att han nu för första gången på länge skulle fira jul på land. Han skrev då från adress Bunyup Hotel, Victoria.
"In 1867 land was selected to build the Bunyip Hotel on the west side of the Bunyip river along the new road. The hotel was set up in 1876 while the railway line was under construction. The main outlet for the men looking for work was in the timber industry and local splitters were fully employed having orders to keep them in works for many month" (www.bunyip.org.au)

I sitt första av oss kända brev - skrivit i Bunyip 20/12 1877- skriver han "jag förbidar tiden ennu men intill nu har ingen lyckans stjärna visat sig på min dunkla horisont. Jag har försökt olika slags yrken men ennu icke kommit till det fasta beslut, men eftersom ni vet det börjar att lida på tiden att sörja för hus och hem har jag beslutat att stanna kvar här ennu nogon tid. Kanske här är mera Guld ennu och man vet intet huru snart en ny Guld ådra blifver uptäkt”.

Var det så att han försökte sig på att hitta guld?

Nästa brev som vi känner till är skrivet 27/7 1883 i Custon, SA. Han skriver i alla sina brev att han är sjuk. Han har nu gift sig.
Den 18/7 1881 stod bröllopet med Euphemia Smith i Temperance Hotel i Naracoorte, SA. Hon var född i Digby, Vic och talade inte någon svenska.
I Custon har han köpt land. Han berättar att allt är dyrt. Att man måste köpa allting. Då han är sjuk kan han inte arbeta under långa tider. Han hustru öppnar restauration och ”förtjenar goda pengar”
Brevet är skrivet i juli och han skriver att detta är ”wintertiden och mycket regnigt wäder. Vägarna äro mycket dåliga och således måste man vistas på jernvägen eller hästryggen. Jag är för närvarande mycket lyklig emedan järnvägen går utmed dören och landet jag har tagit upp är utmed stora landsvägen”.

De har fått en dotter Ester Mathilda, född 28/4 1882 in Custon, Wel (Wolseley), SA som är deras stora glädje. Han arbetade på järnvägen.
Det verkar dock som om han fått lämna sitt arbete på järnvägen då hans hälsa inte tillät ett tungt arbete. Han menar att det inte gör något då ”lagen säger att man inte får ta upp land om man arbetar vid järnvägen. Emedan jordbruk är den enda vägen hvarmed kan kan komma att blifva förmögen så måste jag söka tillegna mig nogot sådant”.
Han beskriver sin sjukdom som ”swulnad uti leveren, wilket folket i Australien tyckes vara mycket plågade med i allmänhet.

Nästa brev daterat i Custon 26/11 1883. Där framgår det återigen att han är mycket sjuk under långa tider. Doktorn har kommit med tåget och eftersom inte han hade något hopp så telegraferade hustrun efter en annan doktor. Han fick någon medicin som gjorde att han redan nästa dag kände sig bättre. Han berättar också att ”han tappade nästan ett stop of brunt vaten utaf sidan på mig”.

Samtidigt som han var svårt sjuk så hade hustrun fött ytterligare ett barn. Johan Edward föddes 27/8 1883 i Custon, Wel ,(Wolseley) SA. Han dog 5 veckor gammal.
Nils skriver att han nästan inte kunde följa honom till graven. Han skriver också att hans sjukdom hade kostat stora summor pengar.
Ester Mathilda som nu var 1 år och 8 månader var rask och klok. Varje morgon när han satt på sin stol, så hämtade hon antingen en bok eller en tidning så att han skulle ha något att läsa. Detta gjorde hon utan att de bad henne om det.
Han skriver också att hon älskade sin lille bror så mycket. Hon hade en liten mantel efter honom som hon kramade. Hon grät när man försökte ta den ifrån henne.

Han tror att detta är det sista brev han förmår skriva hem. Han ställer frågan om det finns någon där hemma som kan engelska. Om så är fallet skulle hans hustru kunna skriva och tala om ifall han avled.
Han slutar det brevet med ”Låt oss mötas hvarest där icke är nogon skilsmässa genom Guds nåde”.

Dottern Carleen Elina föds 17/9 1884 in Mitcham, Adelaide, SA.

Det sista av oss kända brevet är skrivet i Duvendal, Australien 27/3 1887. Duvendal hette gården han en gång lämnade i Småland.
Det brevet börjar med att det var länge sedan han skrivit. Han skrev att han inte hade fått något svar på sitt sitta avsända brev. I det brev bifogar han ett kort på sig själv.
Han skriver att han numer ”för det mesta är föreståndare över nya jernvägar. En stor lycka emädan jag är något svag för hårt arbete. För närvarande bor hustrun med mig på jernvägen och familjen bor på jordbruket.

Vi är inte riktigt säkra på när familjen flyttar till Heathcote, Victoria.
En son Edward Ericson föds 6/11 1888. Hans dödsattest säger att han var född i Heathcote NSW. Troligtvis menas Heathcote, Vic. Kanske kallade han sitt nya hem i Heathcote for Duvendal?

Två söner, Arthur George föds 18/2 1890 och Carl William föds 2/6 1891, i Heathcote, Victoria.
De fyra sista barnen döps i Heathcote den 2/8 1891 av Henry Finter

Det sista vi vet om Nils är att han omhändertogs 30/7 1896 när han kom vandrande på vägen mellan Kyneton och Heathcote. Enligt en berättelse inom familjen led han av hög feber. Han hustru var och hjälpte till med en förlossning och när hon kom tillbaka hem så var han försvunnen.
Han togs till en läkare i Kyneton som "klassade" honom som galen.
Han sändes till Clifton Hill Lunatic Asylum i Melbourne och dog där i juni 1897. Han blev bara 40 år gammal. Hans änka levde ytterligare några år på High Street i Heathcote och arbetade som tvätterska.
Hon dog 1907 och begravdes på Heathcote kyrkogård.